söndag 17 november 2013

Djungler och skrivarkurser

Igår blev det djungeläventyr här i Malaysia. Vi åkte till en botanisk trädgård vid bergen där vi träffade på både apor och enorma ödlor. Det var väldigt vackert och det kändes verkligen som att man var med och promenerade runt i Jurassic Park. Naturen här är rätt mäktig ibland.





En kul grej jag såg är att Skrivakademin har släppt sina kurser för våren. Äntligen! Har länge velat gå en riktig skrivarkurs och nu blir det äntligen dags! Det ska bli så kul. Frågan är bara vilken jag ska vilja. Det finns en för att skriva skräck och fantasy, en för thriller och krim och en som bara heter Roman och är mer allmän. Jag har faktiskt ingen aning om vilken som skulle passa mig bäst. Jag skriver ju mest spänning och skräck, men är även öppen för allt. Kanske inte ska nischa sig så här tidigt?

Är det någon där ute som gått en skrivarkurs? Vad tyckte ni?

lördag 16 november 2013

Nya bokidéer

Nej, min Nanowrimo-roman har det inte speciellt bra just nu. Jag gillar visserligen historien och att skriva den fortfarande, men orden blir färre för varje dag och jag känner knappt att jag orkar öppna upp laptopen.

Dessutom har en ny idé poppat upp i huvudet. Så blir det oftast med skrivandet. Man kommer på en idé, börjar älska den, börjar skriva den, och efter drygt 60 sidor dyker en ny drömbok upp i huvudet. Nyckeln är väl att bara hålla fast vid den gamla med järnhand och avsluta den utan andra avbrott. Men lätt är det ju knappast :)

torsdag 14 november 2013

Stilla liv

När man är ute och reser åker man mycket buss. Visserligen innebär det rätt mycket skumpande och nackproblem, men även mycket läsande. Just idag, på vägen till ön Penang, blev det kanadensiska författaren Louise Penny's debutroman Still Life.


Boken utspelar sig i den pittoreska lilla fransktalande byn Three Pines. En vacker höstdag hittas Jane, byns mest älskade tant, död i skogen - med en pil skjuten rakt genom hjärtat. Kriminalkommisarie Gamache kastas rakt in i ett samhälle fyllt av intressanta karaktärer med lika möjliga motiv. Varför fick ingen komma in i Janes hem under tiden hon levde? Kan mordet ha något att göra med hennes tavla som nyligen blivit utvald att visas på den kommande konstvernissagen?

Louise Penny's lilla by är underbart tecknad. Karaktärerna är ovanligt färgstarka, och de flesta älskar man från början. Kommissarie Gamache kan kanske kännas lite väl arrogant och överkunnig till en början, men mot slutet växer även känslorna för honom. Det är även ovanligt att läsa en spänningsroman med ett sånt vackert men samtidigt opretto språk. Still Life finns på svenska (med den lite väl deckar-aktiga titeln Mörkt Motiv) och jag hoppas att den och serien blir populära i Sverige. Louise Penny's värld var en jag inte ville lämna, och jag längtar till nästa bok!

Finast av allt var nästan de avslutande orden i hennes författartack:

went through a period in my life when I had no friends, when the phone never rang, when I thought I would die of loneliness. I know that the real blessing here isn't that I got a book published, but that I have so many people to thank.

:)

onsdag 13 november 2013

Klassiskt och klurigt

Liket i Biblioteket (The Body in the Library) är en av Agatha Christie's mest kända deckare. En charmig och lättläst pusseldeckare, som leker med gåtan om en ung kvinna som hittas död i en herrgård - en kvinna som alla utom de som faktiskt bor i herrgården verkar ha kopplingar till.

Trots min gränslösa kärlek för charmig spänningslitteratur har jag faktiskt ALDRIG läst en Agatha Christie-bok. Helt galet, jag vet. Jag har sett flera av TV-serierna och även spanat in släktingars gamla samlingar, men har aldrig tagit steget och faktiskt läst en bok av denna odödliga legend. Men nu är jag är glad att jag gjorde det. Här i Asien fanns det inte så många svenska varianter att välja på, så det fick bli en på engelska, och kanske var det lika bra att inleda på originalspråket.

Hur som helst gillade jag den självklart. Jag älskar mysterier, helst relationsdrivna, och att handlingen innefattar engelska byar och kluriga tanter gör ju inte saken värre. Självklart finns det både stora och små detaljer som inte riktigt håller upp med nutidens syn på mänsklighet (god moral är oftast do or die i dessa böcker har jag förstått) men motivet i just denna bok är nog rätt tidlöst. Det är väldigt rappt, mys-spännande och kul. Det blir garanterat fler Christie-böcker för mig!



50 shades of Asia

Sedan början på september har jag tillsammans med några kompisar varit ute och backpackat i Sydostasien. En resa som både varit kul och lite omvälvande. Det är mycket som man hinner reflektera över när man är borta så här länge. Man byter hotell varje vecka, åker till nya ställen och växlar soliga stränder med åskande storstäder. Ibland längtar man självklart hem, men då räcker det oftast att kolla in på Jonna Jintons blogg eller ett avsnitt av något mysigt matlagningsprogram för att stilla hungern :)

Läser gör man väldigt mycket här, och jag försöker även skriva så gott som det går. Kanske var det galenskap att välja att köra Nanowrimo under en sådan här resa, men nu är jag igång i alla fall. Visserligen ligger jag under gränsen, men så länge jag får ihop något är jag nöjd.





torsdag 16 maj 2013

Upplagt för spökerier!

Nämen - inte en enda bytt bok under den Stora Bokbytardagen. Gick förbi Medborgarplatsens nertrampade kullerstenar och sökte efter ett stånd (inga snuskiga tankar, nu) men fann inte så mycket som en enda liten sida. Får se om det är någon som kanske vill byta på tunnelbanan hem. Det känns väldigt förbjudet att stå att skylta med en bok man vill byta på något sätt. Som att man är ute efter knark eller något. Någon därute som lyckades byta något idag?

Dagen började i alla fall med en mysig liten pressvisning på Hallwylska Museet. Det är första gången jag besökt detta mytomspunna ställe och jag måste säga att jag blev positivt överraskad. Vilka miljöer! Det enda jag kände när jag gick omkring där var hur perfekt det hade varit att spela in en skräckfilm där. En riktig spökrulle. Hela stället bara osade paranormala aktiviteter! Hur spännande som helst. Tror jag får bryta mig in någon gång och hetsskriva ett manus. Jag tog en för inspiration till min thrillern jag skriver på just nu i alla fall:


På vägen tillbaka till kontoret fick jag och kollegan till vår stora förvåning syn på hur någon försökte köra in en gammal 20-tals-bil genom baksidan på Grand Hotel. Efter en stund förstod vi dock att dock att den ställdes i ordning till kvällens premiär av storfilmen The Great Gatsby. Vi stod där i säkert femton minuter tillsammans med chockade turister och stirrade nyfiken på hur de pressade in det enorma vrålåket genom den trånga entrén. Men till slut gick det! Hur kan man inte vilja jobba med film när man ser något sådant?

onsdag 15 maj 2013

Sent om cider...

... som jag trodde det hette som liten. Det var ett tag sedan jag skrev. Det har helt enkelt varit alldeles för mycket på jobbet och barnen har strulat och bilen... nej, jag har faktiskt inga ursäkter alls. Det lär ha varit en traumatisk tid för mina 1 1/2 läsare men nu är jag tillbaka and ready to mingle. Får börja med den stora Bokbytardagen som äger rum i morgon. Det ska finnas en station nära mig, på Medborgarplatsen bestämt. Ska försöka gå dit och se vad som finns att finna! Måste ta med mig något bra också.


Gårdagens bästa = hur otroligt bra Petra Mede var som programledare för Eurovison. Vilken kvinna.
Dagens bästa = att jag har köpt världens minsta canvas som jag ikväll ska måla världens minsta akvarelltavla på.
Morgondagens bästa = sovmorgon + att jag ska försöka springa för första gången på 22 år.
Veckans bästa - att jag äntligen kommit igång med boken igen. 90 sidor råmanus hittills. Hoppas det blir 100 i slutet av veckan! =)

Tjoho!

torsdag 2 maj 2013

Jag ger den en fyra

Igår gick jag och såg efterlängtade I Give It A Year på bio med några kompisar. Besviken blev jag inte. Jag skrattade praktiskt taget hela filmen igenom. Visst, filmen kanske inte är för alla. Smaklösheter radas på varandra och skämten är grövre än vad de brukar vara i den här typen av filmer, men jag tyckte ändå att de passade perfekt. Gillade även att filmen slutade romantiskt och inte släppte hela feel-good-grejen mitt i allt absurt. Som någon amerikansk recensent skrev; "it manages to keep the wedding cake and spit on it at the same time."


Två speciellt härliga ingredienser i filmen var Minnie Driver och väldigt underskattade Anna Faris. Det känns som att den sistnämnde har slarvats bort i oändliga Scary Movie-uppföljare och straight-to-dvd-hyllor, när hon faktiskt verkar kunna så mycket mer. Hoppas hon hittar lite större roller i framtiden. Hon har en charm och en humor som kan bära upp sådana här typer av filmer galant.


tisdag 30 april 2013

Vegetarisk Valborg

Käkade lunch idag med kollegorna på underbara Ulriksdals Trädgårdcafé. Förutom alla härliga blommor och växter (trots min allergi är de vackra på håll) och den mysiga lantatmosfären är den vegetariska buffén helt fantastisk. Grovt fullkornsbröd med curryhummus, kålsallader, kikärtsbiffar, lasagne, olika röror och dagen till ära en väldigt härlig parmesansås! Kan inte bli bättre än så!



Ikväll blir det restaurang igen. En liten valborgsmiddag med en kompis. Kanske skönt att inte vara kanonbakis, som jag antar att de flesta Stockholmare kommer att vara imorgon. Nu känner jag mig i alla fall inspirerad att skriva klart kapitel 17. Det spökar rejält i Dalsland just nu...

måndag 29 april 2013

I give it a year


Såg trailern till nya biokaramellen I Give It A Year för ett tag sedan och blev genast taggad. Förutom att jag älskar brittiska komedier som utspelar sig i London (finns ett tomrum efter Bridget Jones, Notting Hill och Love Actually som snart måste fyllas) såg denna ovanligt rolig ut. Kan ibland känna att britter vågar ta ut svängarna mer än vad amerikanska filmer törs. Filmen har fått lite blandad kritik i Sverige men har blivit positivt bemött i UK och USA. Bara trailern i sig är rolig. Duvor som faller offer för takfläktar, en terapeut som verkar allt annat än lyhörd och pinsamma scener från bröllop. Det känns som att den här feel-good:aren måste ses. Snart. 

Back on track

Efter en mysig helg i Göteborg spenderade jag söndagskvällen med att åka tåg i tre och en halv timme. Till en början kändes det inte alls speciellt inspirerade att skriva men när jag väl började rann det bara ur mig. Nu har jag (förhoppningsvis) skrivit kapitel 16 för sista gången. Har sparat texten på Dropbox, i flera olika typer av dokument, så om något skulle gå fel en tredje gång måste det vara Universum som anser att just detta kapitel inte är värt att skriva.


Idag ska jag fortsätta. Det känns bra att vara igång igen. Har snart passerat hälften av boken och hoppas ha ett helt råmanus färdigt i mitten av juni. Det låter väl bra? Det kör vi på. Längtar tills att jag har högen av papper i händerna. Vilken känsla det kommer att vara!

fredag 26 april 2013

Helt sjukt

Idag blir det back on track. Det har jag bestämt. Eftersom jag ska sitta 4 1/2 timme på tåg ner till Göteborg i eftermiddag tänker jag att detta blir ett perfekt tillfälle att komma igång med skrivandet. Har dessutom skaffat Dropbox för enklare säkerhet i framtiden.


För övrigt måste jag tipsa om TV4-programmet Helt Sjukt med David Hellenius. Vad jag blir glad att det finns ett program som på ett avdramatiserat sätt pratar om sjukdomar och psykiska besvär. För en hypokondriker som mig själv känns det bra att kunna skratta lite åt det också.


torsdag 25 april 2013

Sommarfeelings

Peppar mig själv inför kvällens 49294:e omskrivning med denna låt. Får mig att tänka på solsken, gröna ängar och iskalla bad i insjöar.


Får skriva för hand framöver

Okej, vad är värre än att behöva skriva om 1000 ord man redan skrivit en gång? Att skriva om dessa 1000 ord ytterligare än gång. Det här förbannade word-dokumentet har skadats en gång till och nu går det inte ens att öppna. Kan man ha mer otur? Så först måste jag alltså skriva om dessa 1000 ord en gång till och därefter börja säkerhetskopiera i olika format. Möjligtvis behöver jag checkas in på hospital någonstans däremellan. Men jag orkar inte och vill inte skriva dessa grejer en gång till! Det är väl bara att ta tag i det och därefter äntligen få fortsätta.

En positiv grej med denna dag var i alla fall lunchen. Jag och jobbet var på pressöppningen av Hornhuset vid Hornstull - det nya trevåningshuset med restauranger på varje plan. Pizzan var den godaste jag någonsin ätit i detta land och utsikten fantastisk!


Måne över staden

Jag älskade Mångalen. Filmen, alltså. Även om den kändes lite daterad ibland, med väldigt klassisk och gammalmodig romantik, var det svårt att inte låta sig charmas. Cher är helt fantastisk, Nicholas Cage också, musiken var underbar och vissa scener var helt oemotståndliga i sin fullkomliga absurditet. Men framför allt: New York. Filmens huvudperson. Shit pommes, alltså. Alla neonskyltar, Liquor Stores, människor, bagerier, italienska restauranger. Det blir inte bättre än så!


Dessutom blev ju inte kvällen värre av att jag efter filmens slut kände hur något lyste in genom vardagsrumsfönstret. Jag smög bort till glaset och såg hur månen sken öven Stockholm på ett sätt jag inte varit med om på länge. Helt sjukt. Ibland kan livet faktiskt kännas lite som en film...

onsdag 24 april 2013

Cher vs Bieber

Fick 1000 ord skrivna idag också. Dock samma 1000 ord som jag skrev igår. Kändes hur dumt som helst, men vad gör man inte för att komma vidare? Bra att jag åtminstone inte förlorade mer än ett kapitel. Får komma vidare med resten imorgon. Det börjar spöka ordentligt för min stackars huvudperson. Stackarn.


Skulle egentligen gått ut och käkat middag med en kompis, men denna har tydligen dumpat mig för Justin Bieber ikväll. Hela Stockholm är beliebers i veckan verkar det som. Så det får bli next best thing: hämtmat från Vapiano och en mysig film. Funderar på Mångalen. Har aldrig sett hela utan bara bitar av den, men eftersom jag älskar både Cher, New York och 80-talskomedier känns det ju som en rätt perfekt film att avnjuta till en pizza.

When the moon hits your eye like a big pizza pie - that's Amore!


1/3 råmanus!

Igår skrev jag 14 000 ord...


... eller kanske inte. Sanningen är att jag lade till allt jag skrivit i ett annat dokument till det nya. Och så blev det 21000. Fantastiskt att se allt i ett och samma dokument. 70 sidor. Det är ju typ en tredjedel av boken. Helt galet. Så trots att jag förlorade 1000 ord igår (lär inte få tillbaka dem) känns det lite mer hoppfullt att skriva om dem.

En tredjedel av ett råmanus, det måste ju firas på något sätt! Det är ju ändå torsdag.
Ett glas rött eller en kanyl, möjligtvis?

tisdag 23 april 2013

Dokumentspanik!!

Okej, vad är det som håller på att hända med mina dokument!? Det senaste går inte att öppna och jag verkar redan ha förlorat det senaste kapitlet (1000 ord), och de andra verkar ha problem att öppnas också! På två olika datorer? Jag tror jag måste ladda ner senaste Word-versionen för att säkra framtiden. Herregud, vilken ångest. Tänk om jag skulle förlora hela boken? *ber en tyst bön till Buddha/Jesus/Allah/Bette Midler*....

Någon annan som upplevt samma sak?

Lana gör det igen

Det finns något magiskt med den här Lana Del Rey. Något hypnotiskt, mystiskt och så gjort på ren känsla. Dessutom är Young & Beautiful en del av det massiva soundtracket till kommande The Great Gatsby, som även den ser väldigt mäktig ut på trailern.


måndag 22 april 2013

Dagens ord

1 080 stycken - not too shabby!
Har fått in lite mer spänning i kapitlet än väntat och det känns bra. Funderar på att börja
ha 1 000 ord som dagligt mål istället för 500. Det låter väl bra?

En stuga i skogen

Om det är något jag älskar är det filmer då snygga ungdomar åker ut i skogen, festar i en stuga och blir mördade av zombies, galna hockeykillar eller varandra. Helt enkelt är jag barnsligt förtjust i "slashers". Därför föll jag självklart i extas när jag fick höra talas om filmen "The Cabin In The Woods" förra året. Förväntningarna var högre än Kilimanjaro och jag såg om trailern säkert trettio gånger, men när det äntligen var dags för visningen (en nattlig sådan på en liten Sergel-salong) blev jag faktiskt lite besviken. Jag får visserligen skylla mig själv, jag hade ju hypat denna rulle som en nyupptäckt Kanarieö, men jag trodde faktiskt den skulle vara mer. Mer läskig, mer brutal, mer intern, mer av allt. När man har chansen att twista om en handling på det sättet som denna film gör finns det ju egentligen inga begränsningar alls, och jag tyckte helt enkelt att de kunde gjort ännu mer med innehållet.






Men igår bestämde jag mig för att se om den och blev faktiskt positivt överraskad. Den var både läskigare, roligare och smartare än vad jag kom ihåg att den var. Framför allt var den rasande skickligt berättad. Oförutsägbar och charmig. Dessutom väldigt välspelad och bra castad. Jag vet inte varför jag inte kände likadant första gången, varför den var så mycket bättre nu. Kanske var det förväntningarna? Kanske det aldrig kan bli lika bra som i sitt eget huvud? Kanske var det för att jag ställt in mig på den största filmupplevelse någonsin. Jag tror denna film ska upplevas så som jag upplevde den igår. Utan krav, förväntningar och förhoppningar. Det är då den lyser som den stjärna på skräckhimlen den är.


Hola!

Nu testar vi lite bloggande här. Måste ju dela med mig av vilket fantastiskt intressant liv jag lever. Speciellt nu när Biggest Loser kör två avsnitt per vecka.
Adios!